| Chapter 3 |
|
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris. |
|
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus. |
|
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter. |
|
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig. |
|
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda. |
|
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda. |
|
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar. |
|
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön. |
|
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra. |
|
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt. |
|
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig. |
|
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil. |
|
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar. |
|
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen. |
|
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka. |
|
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska. |
|
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var. |
|
Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.» |
|
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet! |
|
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig. |
|
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas: |
|
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet. |
|
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet. |
|
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom. |
|
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom. |
|
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN. |
|
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom. |
|
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom. |
|
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp. |
|
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek. |
|
Ty Herren förkastar icke för evig tid; |
|
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd. |
|
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse. |
|
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet, |
|
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte, |
|
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det? |
|
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd? |
|
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott? |
|
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd? |
|
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN. |
|
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen. |
|
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det. |
|
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning. |
|
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram. |
|
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken. |
|
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss. |
|
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada. |
|
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada. |
|
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke, |
|
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill. |
|
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull. |
|
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender. |
|
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig. |
|
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.» |
|
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet. |
|
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar. |
|
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.» |
|
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv. |
|
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt. |
|
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig. |
|
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig. |
|
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig. |
|
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp. |
|
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk. |
|
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem. |
|
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. |