| Chapter 9 |
|
Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare. |
|
Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord |
|
Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder: |
|
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så: |
|
»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat. |
|
Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg. |
|
(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav. |
|
Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig. |
|
Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer. |
|
HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.) |
|
Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått. |
|
Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.» |
|
En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon. |
|
Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden, |
|
för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram: |
|
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så: |
|
»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.» |
|
han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ---- |