| Chapter 25 |
|
Och Abraham tog sig ännu en hustru, och hon hette Ketura. |
|
Hon födde åt honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. |
|
Och Joksan födde Saba och Dedan, och Dedans söner voro assuréerna, letuséerna och leumméerna. |
|
Och Midjans söner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas söner. |
|
Och Abraham gav allt vad han ägde åt Isak. |
|
Men åt sönerna till sina bihustrur gav Abraham skänker och skilde dem, medan han själv ännu levde, från sin son Isak och lät dem draga österut, bort till Österlandet. |
|
Och detta är antalet av Abrahams levnadsår: ett hundra sjuttiofem år; |
|
därefter gav Abraham upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och blev samlad till sina fäder. |
|
Och hans söner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i Makpela, på hetiten Efrons, Sohars sons, åker gent emot Mamre, |
|
den åker som Abraham hade köpt av Hets barn; där blev Abraham begraven, såväl som hans hustru Sara. |
|
Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak bodde vid Beer-Lahai-Roi. |
|
Och detta är berättelsen om Ismaels släkt, Abrahams sons, som föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska tjänstekvinna. |
|
Dessa äro namnen på Ismaels söner, med deras namn, efter deras ättföljd: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam, |
|
Misma, Duma och Massa, |
|
Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma. |
|
Dessa voro Ismaels söner och dessa deras namn, i deras byar och tältläger, tolv hövdingar efter deras stammar. |
|
Och detta är antalet av Ismaels levnadsår: ett hundra trettiosju år; därefter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina fäder. |
|
Och de hade sina boningsplatser från Havila ända till Sur, som ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid med alla sina bröder. |
|
Och detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons, släkt. Abraham födde Isak; |
|
och Isak var fyrtio år gammal, när han till hustru åt sig tog Rebecka, som var dotter till araméen Betuel från Paddan-Aram och syster till araméen Laban. |
|
Och Isak bad till HERREN för sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och HERREN bönhörde honom, så att hans hustru Rebecka blev havande. |
|
Men barnen stötte varandra i hennes liv; då sade hon: »Om det skulle gå så, varför skulle jag då vara till?» Och hon gick bort för att fråga HERREN. |
|
Och HERREN svarade henne: »Två folk finnas i ditt liv, två folkstammar skola ur ditt sköte söndras från varandra; den ena stammen skall vara den andra övermäktig, och den äldre skall tjäna den yngre.» |
|
När sedan tiden var inne att hon skulle föda, se, då funnos tvillingar i hennes liv. |
|
Den som först kom fram var rödlätt och över hela kroppen såsom en hårmantel; och de gåvo honom namnet Esau. |
|
Därefter kom hans broder fram, och denne höll med sin hand i Esaus häl; och han fick namnet Jakob. Men Isak var sextio år gammal, när de föddes. |
|
Och barnen växte upp, och Esau blev en skicklig jägare, som höll sig ute på marken; Jakob åter blev en fromsint man, som bodde i tält. |
|
Och Isak hade Esau kärast, ty han hade smak för villebråd; men Rebecka hade Jakob kärast. |
|
En gång, då Jakob höll på att koka något till soppa, kom Esau hem från marken, uppgiven av hunger. |
|
Och Esau sade till Jakob: »Låt mig få till livs av det röda, det röda du har där; ty jag är uppgiven av hunger.» Därav fick han namnet Edom. |
|
Men Jakob sade: »Sälj då nu åt mig din förstfödslorätt.» |
|
Esau svarade: »Jag är ju döden nära; vartill gagnar mig då min förstfödslorätt?» |
|
Jakob sade: »Så giv mig nu din ed därpå.» Och han gav honom sin ed och sålde så sin förstfödslorätt till Jakob. |
|
Men Jakob gav Esau bröd och linssoppa; och han åt och drack och stod sedan upp och gick sin väg. Så ringa aktade Esau sin förstfödslorätt. |