| Chapter 27 |
|
Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte. |
|
Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar. |
|
Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man. |
|
Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka? |
|
Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold. |
|
Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd. |
|
Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött. |
|
Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem. |
|
Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd. |
|
Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran. |
|
Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig. |
|
Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför. |
|
Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull. |
|
Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse. |
|
Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika. |
|
Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand. |
|
Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra. |
|
Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära. |
|
Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras. |
|
Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta. |
|
Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte. |
|
Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom. |
|
Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar. |
|
Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte? |
|
När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen, |
|
då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker; |
|
då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor. |