| Chapter 31 |
|
Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom: |
|
Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son. |
|
Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv. |
|
Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker. |
|
De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn. |
|
Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ. |
|
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda. |
|
Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt. |
|
Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ---- |
|
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris. |
|
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom. |
|
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar. |
|
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust. |
|
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån. |
|
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del. |
|
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård. |
|
Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar. |
|
Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten. |
|
Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan. |
|
För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige. |
|
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan. |
|
Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur. |
|
Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste. |
|
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren. |
|
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer. |
|
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga. |
|
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd. |
|
Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov: |
|
»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.» |
|
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN. |
|
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. |