| Chapter 106 |
|
Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen. |
|
Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov? |
|
Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet. |
|
Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning, |
|
så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel. |
|
Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga. |
|
Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet. |
|
Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig. |
|
Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken. |
|
Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand. |
|
Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar. |
|
Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov. |
|
Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd. |
|
De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken. |
|
Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem. |
|
Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige. |
|
Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop. |
|
Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga. |
|
De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte; |
|
sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs. |
|
De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten, |
|
så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet. |
|
Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva. |
|
De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord. |
|
De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst. |
|
Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen, |
|
att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna. |
|
Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda. |
|
De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem. |
|
Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen; |
|
det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid. |
|
De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull. |
|
Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar. |
|
De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning, |
|
utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar. |
|
De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara. |
|
Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar. |
|
Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder. |
|
Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk. |
|
Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse. |
|
Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem. |
|
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand. |
|
Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning. |
|
Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop. |
|
Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd. |
|
Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap. |
|
Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ---- |
|
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!» |